Spontanpass i morgonkylan

I fredags kväll bestämde jag mig för att köra ett tidigt pass på sjön morgonen efter. Det blev tvunget att bli en kortare historia då gäster skulle dyka upp på eftermiddagen och förväntade sig mat, tydligen...
Jag ringde Aleksander och frågade om han skulle med trots den korta notisen. Absolut, blev svaret och vi träffades 06.30 igår morse. Jag kom lite tidigare till båtplatsen då min trotjänare, Mercury 2,2:an från 1986, behövde lite kärlek. I slutet på guideturen förra helgen märkte jag att den vibrerade märkligt och inte lät så värst. Förklaringen stod att finna när jag lyfte av motorn efter passets slut.

Drivkraften var något decimerad...

Efter 29 års trogen tjänst hade propellern gett upp och en ny införskaffades per omgående. Efter ett snabbt byte sjönk jag ned i båten och blickade ut över sjön som låg stilla och vacker i morgonkylan.

Gäddväder? Inte direkt...

Aleksander dök upp och vi begav oss söderut till intressanta sund och vassträckor. Motorn spann återigen som en katt på vår färd. En västlig vind satte snart fart på vattenytan men vi valde att börja längs en läkant i sol. Det hela började väldigt trögt och vindstilla gick inte hem trots att det ofta kan fungera bättre efter nätter med minusgrader i den grunda sjön. Över till vindsidan och nästan omgående ville en snipa massakrera min Syndrom Tail.

Vi fiskade av en mindre vassträcka innan det blev dags för sundet, en flaskhals som ofta håller relativt mycket betesfisk. Driften startade direkt med en bättre fisk.

-Den här ska jag fronta, sa Aleksander och det gjorde han också. Fin 5+ på Pigshad!

Det var fler gäddor på plats och min Syndrom Tail, sniplockare dagen till ära, lurade två snabba smågäddor på två kast. Därefter var det som om någon tryckt på off-knappen och därmed förmått varenda gädda i sjön att lägga sig på botten och tjura. Vi nötte på och jag gjorde några tappra men fruktlösa försök att jigga lite abborre. Mitt problem med detta fiske är ett moment 22. Då jag, i avsaknad av erfarenhet, inte kan och vet hur jag ska bete mig när abborren inte direkt är med på noterna så ger jag fort upp och byter tillbaka till gäddspöt igen. Och om jag aldrig fortsätter att prova runt och nöta efter borren så kommer jag heller aldrig att skaffa mig den erfarenhet som jag saknar. Nåväl, allt har sin tid. Just nu är det gäddans tid.     

Drifterna fortsatte och fiskarna tjurade men några högg åtminstone halvhjärtat på Aleksanders Pigshad.

Stilstudie under min kafferast...

...med tillhörande svordomar efter bommad fisk.

Som avslutning lyckades Aleksander peta upp en romstinn 4-kilos innan det var dags att återvända till verklighetens göromål.

Kort, trevligt och ganska trögt summerar jag detta enda fiske som helgen har att bjuda på. Men motorn gick ju bra i alla fall...

Skitfiske på er, så länge!