Glädjen i att nöta

Gråmulen kväll i början av april

Igår kväll tog jag en kortare tur på sjön. Det hade varit mulet hela dagen med risk för regn framåt kvällen. Sugen på fiske som man ju alltid är, så struntar man naturligtvis i lite regn även om jag kan tycka att det är rätt trist när allt blir blött. Regn brukar ju också kunna få igång gäddorna men det gäller nog snarare på sommaren.

Samtidigt som jag lastade i båten kom de första dropparna. Det slog mig att fiskarna kanske skulle skygga precis när regnet satte igång och det visade sig stämma. Under två timmar betade jag av ett par hundra meter grundområde med små fickor i vassen och även ett litet "delta" med vassöar. Ett område som håller fisk men dessa lyckades jag sannerligen inte locka med vare sig stort eller smått, shadar eller tailar. En snipa och en något större följare blev det magra resultatet. Samt att jag blev väldigt blöt, förstås.

Ett trögt fiske kan stundtals vara frustrerande men jag finner nästan alltid en glädje i nötandet. Att tro på det man gör, att lita på sina instinkter och val av plats och bete. Glädjen i att lägga kast efter kast, välriktade sådana som pillar in betet i små fickor bland täta vasstrån, ända tills man belönas med kraftfulla hugg. Nu uteblev dessa förvisso under gårdagen. Men ibland säger klockan att man måste åka hem innan de där huggen hunnit komma. Då kan man alltid försöka fota lite istället eller dagdrömma om nästa fisketur.

Skitfiske på er, så länge!