Efterleksfisket är igång - med besked!

Fisketisdag. Som vanligt kommer dottern med ett senare tåg och jag hinner ut en snabb tur på sjön. Den årstid då man forfarande kan fiska vid tre-tiden på eftermiddagen är snart över, så det gäller att passa på. Framförallt också när det äntligen är lite större moln framför solen. Jag avvundas de som har djupare vatten i sina sjöar (eller kust), där solen spelar mindre roll under vårfisket. Hos mig är den förödande och det är knappt någon idé att ge sig ut när den skiner. Nåväl, nu skulle det letas efterleksgäddor, var det tänkt. Samt att stilla gäddnerverna inför helgens King of Mälaren.

Molnen hängde tunga på himlen och en lätt vind blåste över vattnet, fick ytan att krusas. Tyvärr var det nordan som också fått temperaturen att sjunka tio grader jämfört med dagen innan. Taktiken var att börja med större shadar, Pigshad och Hippishake från Pigg King Lures samt Mcrubber då efterleksgäddorna nog är hungriga. Taktiken var också att fiska i närheten av ett sund där mycket betesfisk brukar samlas. Det ligger inte heller så långt ifrån båtplatsen då jag ju bara hade knappa två timmar på mig.

Väl framme vid första driften började jag med en blå/vit pigshad. Trots att jag såg mycket aktivitet och rejäla ryggar som plöjde bland sprittande mörtar så ville de inte smaka på det jag erbjöd. Det blev byte till Mcrubber. Varför vet jag inte då det är ett bete som sällan får så mycket tid på mitt beteslås. Kalla det ett sjätte gäddsinne, kanske? För det var detta bete som gällde just denna dag. Det som hände sedan har jag aldrig varit med om tidigare.

På dryga 1,5 timme krokade jag sedan 13 gäddor. Sett till antal har det nog hänt tidigare men inte med den medelvikt som detta pass erbjöd. På en grund vassträcka av 40 meter tog jag sex gäddor över 5 kilo, 3 st över 6 kilo och en över sju. Tre av dem var precis på metern eller strax över. De resterande tre gäddorna var runt 3 kilo. Samtliga tog på Mcrubber i blå/vit och röd/vit. Jag bytte till några hemsnidade beten som aldrig fiskats men de dög inte. Inte heller andra shadar som fångat massor tidigare. Idag var det Mcrubber som gällde, enbart.

Det var helt galet och jag tappade nästan fotfästet. Lätt vimmelkantig tuffade jag sedan tillbaka till båtplatsen för att hinna till dotterns tåg. Först hemma i lugn och ro kunde jag tänka efter, kolla på foton och filmklipp och reda ut antalet och den ungefärliga vikten. På plats i båten var det som ett virrvarr av breda ryggar och långa gäddkroppar. En lyx som man som gäddfiskare sällan upplever. Detta korta pass kommer leva kvar i mitt minne länge och var precis den självförtroende-boost jag behövde inför helgens tävling. Just i detta skrivande nu känns det som att alla gäddhinder är överkomliga. Men det är ju det som är charmen med fisket; berg- och dalbanan. Nöta och bomma för att sedan pricka in, pricka rätt.

Skit-efterleksfiske på er, så länge!