King of mälaren - en gäddfiskares väg till glädjande nederlag

Okej, king of mälaren november 2013. En historia värd att berättas. En historia om engagemang och vilja som i slutändan lett till glädjande nederlag!?

Det hela började för fyra veckor sedan då jag för första gången hörde talas om tävlingen. Det där verkar ju kul, tänkte jag. Men utan vare sig anmälning eller båt med trailer verkade det smått hopplöst. Vad göra om inte annonsera intresse på fiskesnack.se och inlägg i kingofmälarens gästbok. Dagarna gick och blev sakta till veckor. Ingen hörde av sig eller visade intresse. Det blir nog avhopp i sista sekund, tänkte jag och fick rätt. Ett inlägg i gästboken! En kille som hette Thomas hade ett anmält Team och båt men avhoppade gubbar. Detta var tre dagar innan start. Jag kastade mig över telefonen och skickade sms + mail. Han ringde upp och nu jäklar var det på gång. Det fanns dock ett problem. Thomas hade mycket riktigt ett anmält Team och en båt men dessvärre ingen trailer och heller ingen bil eller körkort. Där kunde vi dock komplettera varandra väl, för det hade jag. Planen började att ta form och såg ut som följer:

• Fiskesyndrom tar sin bil med dragkrok från norduppland och åker 12 mil till Bromma för att hyra trailer.
• Därefter kör han till Ekerö och trailer upp Thomas båt och tar med sig densammes spön + beteshink i bilen. Han får hjälp av Thomas bror som överlämnar båt och utrustning i händerna på ett okänt fiskesyndrom som än så länge aldrig ens träffat Thomas. 
• Sedan åker fiskesyndrom till utkanten av Sigtuna för övernattning i föräldrars sommarstuga.
• På tävlingens morgon trailas sedan båten till Rosersbergs båtklubb (startplatsen) där Thomas möter upp.
• Efter tävling trailas båt tillbaka till Ekerö, trailer återlämnas i Bromma och fiskesyndrom åker 12 mil hem igen.

Denna plan följdes till punkt och pricka förutom att båten i fråga aldrig ens sjösattes och brukades under tävlingen. En kvart efter att Thomas bror hjälpt mig på Ekerö ringer Thomas. Detta är vid 20-tiden kvällen innan tävling.

- Du ehhh, en snubbe ringde på mitt gästboksinlägg och undrade om jag och någon mer ville vara med i hans båt. Han verkar seriös med värsta båten, ekolod, ipilot och tävlingsmeriter (detta fanns inte i Thomas båt). Vad säger du?

- Vi kör med honom men tar med din båt, för säkerhets skull, sa jag efter en stunds fundering. 

Ett trött fiskesyndrom svängde så in vid sina föräldrars sommarstuga vid nio-tiden på kvällen. Inpackning, fotbollens andra halvlek, en öl. Detta var också tiden att finslipa taktiken, studera sjökort och eventuellt ändra de platser som tänkts ut dagarna innan. Detta moment uteblev dock då vi nu hade fått en kapten som redan hade en egen plan. Dessutom en kapten som vunnit en stor gäddfisketävling och placerat sig högt i andra. Själv var min senaste tävling KM i höstgädda, Knivsta sportfiskeklubb -92. Klart som fan man faller in i ledet…

07.10 på tävlingens morgon svänger jag in på Roserbergs båtklubb. Tio minuter senare kommer Thomas och vi letar reda på vår kapten. Jo då, han vill fortfarande ha oss i båten och den ambitiöst trailade Thomas-båten ligger kvar på land, torr. Vi packar in oss, riggar och väntar. Och väntar. Till slut släpps vi iväg vid halv nio. 110 båtar lämnar den lilla viken i sakta mak, passerar sundet och drar iväg med full kraft. 

Lugn start i viken

Innan frågade vi kaptenen om dagens taktik.

- Lite åka-båt tid och mycket bete-i-vattnet tid, sa han.

Word!, tänkte jag och kände mig redo för stordåd. Tävlingen började nio och dessförinnan fick inga beten bli blöta. Tio i nio var vid på plats för första driften. En närbelägen ö med vasspassager och djupbranter. Betesvalet var klart. Det var gummi som gällde på mitt beteslås medan Thomas och kapten mest körde tailar. På sekunden när klockan slog nio ven betena i luften. På fjärde kastet small det. En snipa på 60 cm svalde en hippishake från piggkinglures. Det hade bara gått några minuter och allt verkade förstås mycket lovande. 

Mitt monstruösa bidrag till tävlingen.

Men där hade fiskesyndrom fel. Tre personer, 6 timmar och två gäddor!!! Min på 60 och kaptens på 64 cm. Vad i helvete! Nog för att jag är orutinerad i tävlingssammanhang men jag kan ju fiska. Tröstlös mindes jag den gamla devisen;

- man ska fiska där fisken finns!

Just ja, så var det! Hur kunde vi glömma? Något mer erfaren har nu fiskesyndrom återvänt hem och är märkligt nöjd med den sämsta fisketur han haft på länge.

I vår tar jag revansch, by the way...