Början på slutet

Nu är mitt hemmavatten svårt. Efter fyra dagars frånvaro från sjön återkom jag igår kväll för att upptäcka att näckrosorna spridit sig som en löpeld över vattnet. Värre ska det förvisso bli men det är redan svårfiskat.

Jag och Per hade bestämt träff kl. 17.00. Då jag var en halvtimme tidig drog jag ut precis utanför båtplatsen och drog några kast med spinnerbait. På det tredje högg dagens första gädda.

3:a på spinnerbait.

Jag hade även en följare och skrämde ytterligare två fiskar under den närmaste kvarten. Bådar gott, tänkte jag. Vad jag då inte visste var att det skulle bli kvällens enda gädda för min del.
Efter att Per hämtats upp drog vi in i den ytliga djungeln. Spinnerbait eller gummi med offsetkrok var de enda alternativen.

Efter en timmes fiske lyckades Per kroka en liten fisk på ett litet gummibete och sedan tog det stopp. När vinden så småningom mojnade såg jag framför mig hur den spegelblanka ytan skulle brytas av den sedvanliga kvällsaktiviteten hos betesfiskar och deras jägare. Så som det alltid brukar vara under ljumna sommarkvällar. Men det var helt stilla. Som om sjöns alla invånare bara hade försvunnit.
Konfunderade prövade vi istället efter abborre på ett par ställen där djupet är närmare 2 meter istället för 1,4. Som ni kanske vet så är jag inte särskilt duktig på abborrfiske. Jag saknar också tålamodet att nöta och bli bättre. Men denna kväll gav jag det betydligt längre tid än normalt, säkert en hel timme. Per gjorde detsamma. Jag fick en snipa på under halvkilot, det var allt. Jigg i olika utföranden, texasrigg med gummimaskar och spinnare - inget dög. Trots stabilt lufttryck och övriga väderförhållanden som, åtminstone på pappret, bör fungera bra. Vi fattade ingenting.

Under de snart två år som jag fiskat i sjön så har jag lärt mig att den är nyckfull och stundvis väldigt svår. Så som det är i de flesta vatten. Men i sjöar med varierat djup kan man alltid hitta huggvillig fisk, om man bara vet var man ska leta. I "min" sjö verkar alla rovfiskar följa samma mat- och sovklocka. På eller av. Sällan några mellanting.

Jag har haft många tröga pass förut. De senaste två, för att nämna några. Men efter de flesta sådana kommer man hem en erfarenhet rikare. Ett mönster har uppdagats, ytterligare en bit kan läggas till det stora gäddbeteendepusslet. Mina konfunderade och bittra undertoner beror alltså inte så mycket på det tröga fisket i sig utan mer på att jag aldrig förstod varför, denna gång.

Nu ger jag kanske hemmavattnet ett par chanser till närmaste veckan men sedan blir det kusten som hägrar.

Skitfiske på er, så länge!