En vinter, jag minns inte vilken, anglade vi ganska mycket. På en utav dessa turer hände något som vi senare aldrig varit med om igen.
Jag och Freddan begav oss ut på blankisen med fullpackade sparkar. Det var en ganska kall dag med strålande sol. Med broddarnas hjälp sparkade vi oss till den norra delen av sjön vilket säkert tog över en halvtimme. Vi satte ut våra don (tror det var 10 st) och laddade med levande mört och knallkork.
På samma vassträcka som vi fiskade var även två andra killar i samma ålder som också fiskade mycket, Mårten och Mille. Faktiskt samma Mille som många år senare gjorde Gädda - The Movie tillsammans med Joel Abrahamsson. Tillsammans med dem fiskade vi av ett rejält område och vi fick ganska bra med gädda.
På ett utav de fäll jag hade sprang jag själv. Jag minns inte om de andra var upptagna med annan fisk eller om de bara inte orkade resa sig från fikastolen. Fisken tog ingen lina alls utan stod bara still och tjurade under isen. Jag gjorde mothugg och fisken satt. Efter ett par märkliga rusningar skymtade jag något i hålet som inte alls såg ut som en gädda. Kan det vara gös, hann jag tänka innan huvudet plötsligt syntes tydligt. En lake!!! Adrenalinet forsade genom kroppen och hjärtat bultade något vansinnigt. Precis när jag skulle ropa på de andra så skakade laken sig loss ur den ensamma trekrokens grepp. Det är inte sant. De kommer aldrig att tro mig, tänkte jag.
Mycket riktigt så var det ingen som trodde mig, inte ens Freddan.
-Lake? På levande mört, mitt på dagen, solsken och blankis, undrade Mille och Mårten.
-Mmm, visst Anders... Blir nog bra, ska du se.
Frustrerad gick jag tillbaka till hålet och riggade med en ny mört. Kort därefter fällde det i samma hål igen.
-Det är säkert samma lake, skrek jag i hopp om att få bevisa mig oskyldig. Jag stod ju trots allt anklagad för lögn alternativt felaktig syn. Jag drillade fisken som kändes likadan som den tidigare. Nu stod tre skeptiska åskadare runt mig och bevittnade när jag slutligen drog upp min första, och hittills enda, lake genom isen. Det kändes som en stor seger, i dubbel bemärkelse!
Jag har för mig att den vägde 3,6 kg men om mer rutinerade lakefiskare nu läser detta och bedömmer att den väger något annat så är jag nyfiken. Vad jag själv vägde vid denna tid vet jag inte men jackan var trång och denna händelse skedde trots allt "during the fat years" - uttrycket jag och Freddan brukar använda för att referera till denna tid.
Fortsättning följer och skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar