Sargat tålamod

Under alla helger med firande, fest och ledighet har fiskesuget nästan glömts bort. Det har blivit ett ynka pass på isen och jag har varit relativt tillfreds så. Men nu är vardagen åter och då landade abstinensen tungt i själen under gårdagen.

Efter lunchen var jag bara tvungen att ta spinnspöt under armen, hoppa in i bilen och leta efter en gnutta öppet åvatten. Först styrde jag till den å dit jag brukar åka.

  
Där var det, som synes ovan, kört. Även under broar, vilket förvånade mig lite då det varit ganska milt på sistone. Eftersom fiskesuget grabbat tag i mig så sent på dagen fanns det inte mycket tid att åka längre sträckor i mitt sökande. Jag hann dock svänga förbi ytterligare två åar men möttes även där av samma dystra syn som vid den första. Snopet åkte jag hem igen med svansen mellan benen, lämnad att reparera mitt sargade tålamod.

Under helgen som kommer har fisket desvärre prioriterats bort sedan tidigare. På lördag ska jag stycka en ko åt den vänlige herren som lånar ut sin båt och brygga till mig under hela det isfria året. På söndag har jag lovat bort mig som hundförare på rådjursjakt och där vill man ju passa på innan säsongen tar slut (31/1). Fisket får helt enkelt vänta till helgen efter då nästa angelpass på hemmavattnet är inplanerat. Även denna gång följer Aleksander med vilket är varmt välkommet. Bortsett från hans trevliga sällskap har han även en borr på 200 mm (till skillnad från min på 150...) samt fem extra spön att placera ut. För att inte tala om den lilla grill han lovade att ta med...

Skitfiske på er, så länge!