Old school-isfiske

Trots att jag är spinnfiskare in i märgen äger jag faktiskt ett gäng angeldon som införskaffades av mig och Freddan för snart tjugofem år sedan. Under de senaste femton åren har de använts två gånger, tror jag.

14 don som ska få ny lina och krokar

Förra året, vid denna tid, sneglade jag på donen och tänkte; nja, kanske det... men det blev aldrig något på grund av den milda vintern (i kombination med bristande motivation). Det hjälpte inte heller att isborren fanns hos Freddan, över 40 mil bort. Men nu är borren hos mig och då ska donen få vakna till liv igen. Ny lina har införskaffats, mindre trekrokar har lokaliserats i äldre lådor och tafsar är nu tillverkade.

Bor man i norra uppland och har lite kontakter lyckas man också få tag på hel strömming att lägga i frysen. Så nu är det bara att vänta på något tjockare is och sedan ska de gamla (och något begränsade) angelkunskaperna åter få vädras. Jag måste bara lyckas ragga med mig någon ut på isen. Det är jobbigt att sätta upp alla donen själv (och borra hålen) plus att det är ju dumt att vara ensam om det skulle råka bli dopp i isvak. Det får ju också gärna vara någon med mer isfiskevana än vad jag har så fångstchanserna ökar samt att man kanske kan lära sig något på kuppen.
Varför inte använda rullar och spön, kanske ni undrar? Jo, det är av den enkla anledningen att jag inte är en isfiskare. Visst tycker jag att det är roligt men mest handlar det om att stilla en abstinens och att få komma ut på sjön en vacker vinterdag. Till sådant fiske duger angeldon utmärkt.

Skitfiske på er, så länge!