Isen tog luften ur syndromet

Under spinnsäsongen genomsyras min vardag av fiske. När jag inte är ute på sjön under helgen försöker jag hinna med ett litet åpass efter jobbet i veckorna. Då jag jobbar ensam i köket, och även äter lunch allena, sitter jag då framför datorn med fiskesnack eller fisheco som sällskap. Innan jag ska sova om kvällarna ligger jag i sängen med datorn och tittar på fiskefilmer på Youtube. Däremellan hinner jag förstås också att hålla koll på alla trevliga fiskare och betesbyggare som jag följer på Instagram. Och sedan bloggar jag ju också om mitt fiske.

Klassisk motljusbild från tidig vår 2014. Syndrompappa lyckades locka med
sig två motvilliga barn i båten med hjälp av varm choklad och kakor.

Men när isen lade sig i början av december var det som att luften helt gick ur mig och min fiskevardag. Av ovan nämnda saker är det enda som nu kvarstår att hänga med lite på Instagram. Intresset svalnade och syndromet gick i ide. Min teori är att det rör sig om en självbevarelsemekanism. Jag vill spinnfiska men kan inte och då tonar försvarshjärnan ned mitt fisketokiga intresse för att jag inte ska bli precis just det; tokig.

Nu är det förvisso så att fisket naturligtvis kan fortsätta även på vintern, från isen. Problemet är bara att jag inte tycker att det är så kul, vare sig att frysa eller att angla (ismete har jag aldrig provat men skillnaden mellan det och angling är ju inte så stor).

Snart dags för dessa...

Det som inte riktigt är min grej är passiviteten i denna typ av fiske. Jag vill dänga, lirka in beten i gluggar, lura gäddan med konstgjorda beten som presenteras på rätt sätt. Att släppa ned ett naturligt bete med en eller flera krokar i ett ishål för att sedan sätta sig och vänta is not my cup of tea. Detta till trots så ska jag ändå ut på lördag och angla. Och jag ser verkligen fram emot det. Det var många år sedan jag provade senast och en ny bekantskap ska följa med ut, Aleksander. Det ska bli trevligt och vem vet, kanske isfiske faller ett syndrom på läppen?

Skitfiske på er, så länge!

P.s

Det är många bloggare som sammanställer årskrönikor över den gångna säsongen så här i slutet av året. Jag råkade göra det redan i början av december. Har ni missat min krönika över gäddor under 2014 så hittar ni den här.