Kvinnor och gäddfiskande män

Många anser säkert att gäddfiskande män är mer eller mindre skäggiga, snusande, öldrickande individer som utan vidare prioriterar ett gäddpass före middag hos svärföräldrarna. Detta stämmer förvisso ganska väl med verkligheten men det många inte vet är att vi har stor förståelse för kvinnor. Vi har fler känslor gemensamt än vad man kan tro. Till exempel infinner sig samma typ av lycka (läs verklighetsflykt) vid shopping av kläder som vid inhandling av nya beten. Detsamma gäller även inför fester/gäddfisketävlingar;
- Jag har iiiingenting att ha på mig... (trots fyllda hyllmeter i garderoben) eller
- Jag har iiiinga beten som passar i det vattnet... (trots tre fulla beteshinkar och x antal lådor)

Klyftan är alltså inte så bred, vilket den välgrundade tesen ovan bevisar. Vänder man på steken så behöver (vill) kanske inte vi män shoppa mer kläder men att fler kvinnor behövs inom gäddfisket är det inget snack om.
Jag menar, hur många killar skulle rapa, fjärta, svära eller köra jägarsnytningen om en kvinna var ombord? För att inte tala om "draggen" som slängs över relingen likt en slapp mört när blåsan ska tömmas? Inte jag i alla fall. Fast, det är klart... nu hittade jag brister i mitt argument här. Då skulle man ju bli tvungen att både hålla inne med naturliga behov, vårda sitt språk samt ha näsdukar i fickan. Nä, det var kanske inte så genomtänkt det där. Vi tar och glömmer det hela och tänker på vårgäddor istället.
Skitfiske på er!


P.s
Om du läser det här Marita; jag är ingen mansgris utan står för ett jämställt gäddfiske. Jag skojar bara och älskar dig förstås...