Syndromet och de tuggade tailarna

I förrgår skrev jag om den korta lucka som nu är öppen på mitt hemmavatten. Om feta gäddhonor som fortfarande äter innan leken. Jag skrev om att ta chansen men även att jag inte skulle hinna ut något mer denna vecka. Jag ljög!

Mitt syndrom ledde mig till båten även igår för ett kortare pass mellan 16.00 - 18.30. Jag försökte övertyga familjen om den stora chansen. Luckan som stängs vilken dag som helst och som inte öppnas förrän under senhösten. Chansen att ta en riktigt tung gädda. De tittade oförstående på mig och suckade på ett menande sätt.

Med ett lite dåligt samvete och en stor hunger efter grov gädda styrde jag söderut i sjön. De platser som fiskats de två senaste turerna fick vila och jakten fortsatte längs nya drifter. Med en fortsatt strålande vårsol ovanför så fick AL-Tailen i skitmörtsfärg förtroende även denna eftermiddag.

Jag drev inte många meter förrän en liten gädda small på. En tvåkilos planade in mot båten när den plötsligt fick ett ryck och flög upp i luften med skakande huvud. Jag såg den pearlvita tailen singla i en vid båge över vattnet för att sedan landa någon meter bort och sjunka till botten. Suck! När jag tog i tafsen krokade fisken av sig själv och försvann skrattandes in mot vassen igen.

Jag monterade på en "Knorren" från PiggKing och fortsatte. Bara något senare högg det hårt men ettrigt. En snipa, med tailen och bakre kroken i munnen. 

Vid båtkanten rullade den ett par gånger och jag såg något vitt som försvann i vattnet.

Vad fan!

Ytterligare en knorr åkte på. Fisket var trögt och jag provade runt lite bland betena. Några shadar, större tailbeten och sedan en Syndromtail. Efter ett par kast högg det igen men efter mothugget släppte fisken och betet kändes konstigt lätt att veva in.

Skitgäddor!

Det var bara små tailnafsare i farten denna eftermiddag, tydligen. De stora var mätta, trötta eller bara sura för att den behagliga och kraftiga sydvind som blåst i nästan en vecka hade ersatts av en isande nordan. Jag vet inte vilket men styrde in i lä och åt middag i båten istället.

Vacker rastplats i kvällssolen.

Roligare än så blev inte detta korta pass men ni vet ju vad man brukar säga: all tid på sjön är bättre än all otid på sjön (eller något sådant...).

Skitfiske på er, så länge!