Bara paddlar, inga tailar

Denna helg föll fiskedagsvalet på lördagen. Mulet väder, hyfsad vind och 1026 i lufttryck. Förutsättningarna var med andra ord riktigt goda.

Liten kant i lä där lördagens största (minst lilla) gädda stod och tjurade i vassen.

Passet började vid 09.30 och jag styrde längre söderut, mot områden jag inte fiskat på länge. Långa, fina vassträckor fullt med små fickor där madammer kan stå och trycka. Först ut på beteslåset hamnade en blå/vit Skinny Vinny från TN-Lures. Därefter blev det några tailar och även lite andra shadar. Under den första timmen hände absolut ingenting. Då åkte en Mcrubber i blå/pearl på vilken levererade dagens första fisk i tredje kastet.

En stark 3,5:a som gjorde några små, härliga rusningar.

Under de följande fyra timmarna nötte jag på med lite olika beten, i tappert försök att knäcka koden för dagen. Det misslyckades och fisket var förbaskat trögt. Fem gäddor på lika många timmars fiske.

Här största på ca 90 cm och 5 kilo...

...som även den klippte en Mcrubber men i svart/pearl.

Jag fiskade lite med min egna Syndrom Tail också. Men när fisket är trögt tappar jag snabbt förtroendet för mina "hobbybeten" trots vetskapen att de brukar kunna leverera. Jag har ju för fasen tagit årets två tyngsta fiskar på samma hemgjorda bete men efter tio fruktlösa kast byts den bort. Innan man vet ordet av sitter det en Mcrubber på beteslåset istället. Ett väldigt bra bete förstås men det finns så många andra schyssta beten i hinken som också hade gjort jobbet om de bara fått chansen (min egna tailar inkluderade). Men så är det ju med betesval; man plockar alltid upp det man tror på, det man uppskattar ger störst chans till hugg. Och denna dag var det faktiskt paddlar som gällde, inga tailar.

En av lördagens snipfångare; Big McManus Paddle från Caesarlures med
exceptionellt snygg logga på ryggen... ;)

Även ett annat större bete, Hogshad från Pigg King Lures,
lockade smågäddor till hugg.

Trögt men trevligt, blir sammanfattningen av helgens tur. Jag längtar innerligt till hugget med stort H. Ni vet det där som nästan sliter spöt ur näven på en. Den korta sekunden när man nästan hinner tro att betet fastnat i botten innan djupa, tunga huvudskakningar bevisar motsatsen. Och sedan rusningarna... Man kan ju alltid sitta och drömma, så här vid förmiddagskaffet en mulen novembersöndag. Det får bli nya tag till nästa helg, som vanligt.

Skitfiske på er, så länge!