Revansch, var det tänkt

Som rubriken lyder så kände jag ett behov av att kasta mig upp på hästen igen, så fort som möjligt, efter min senaste, mindre lyckade tur på sjön. Jag är ju ingen långsint person som går och surar i onödan så det var med ny kraft och förhoppning som jag gav mig ut på ett litet kvällspass.

Som ni kanske läste i mitt förra inlägg så har jag problem med min 0.11 Nanofil-lina. Eller åtminstone problem att knyta densamma. Hemma vid köksbordet lyckades jag till slut få till en knut som faktiskt höll. Märkligt att det gick lättare utan stress och irritation...

Abborrgrejorna var således i ordning men jag började att söka efter gädda på samma område där jag bommade den stora i måndags. Just nu är gäddorna inne i en period på året när de jagar mycket löja inne vid vass- och strandkanter, har jag märkt. Mindre beten ger större framgång och jag minns hur det var på samma sätt vid den här tiden förra året. På beteslåset hamnade därför Kopyto 6´och även Hippishake Jr, båda riggade med jiggskalle (trots en meters djup) och en trekrok på buken.

Igår när jag riggade dessa mindre fick jag för mig att prova en ny grej (åtminstone för mig). Istället för att sätta en stinger, som ofta kan göra mindre gummi lite snett i gången, så drog jag rostfri tråd genom gummit, samma tråd som används till shallowskruvar. Jag gjorde alltså en ögla på tråden som lindades runt jiggskallens enkelkrok där den kommer ut ur gummit på ryggen. Därefter drogs den rakt nedåt genom gummit och så böjde jag till en ögla på buken i vilken trekroken fästes. När det hela var klart såg det helt ok ut men jag insåg att det vid hugg fanns risk att gummit skars upp av tråden. Nåväl, det skulle åtminstone prövas. Det visade sig att gången blev något hämmad. Blir att tänka till och modifiera lite. Istället åkte en annan Kopyto på beteslåset, en med stinger. Den levererade direkt.

Det blev fyra snabba gäddor mellan 1-2 kilo på samma Kopyto. De stora verkade sova och när vinden plötsligt tvärdog så gjorde de små detsamma. Abborrspöet åkte fram istället men de stod inte heller att finna den sista halvtimmen innan mörkret. Det börjar att bli den tiden på året, då kvällsfiske inte längre är så givande. Åtminstone på mitt hemmavatten. Men vad gör man inte när syndromet kallar, det är bara att ge sig ut och njuta av vad naturen har att ge.

Skitfiske på er, så länge!