tisdag 21 oktober 2014

Manisk Måndag

Som rubriken lyder så tog syndromet över och ledde mig ut på sjön efter jobbet igår. Inga barn att hämta då den ena åker buss hela vägen hem och den andra ska på utvecklingssamtal och det var min frus tur att närvara vid denna roliga tillställning.

Tidsbristen gjorde att jag enbart fiskade av närområdet runt båtplatsen i knappa två timmar. Först på tur stod, för ovanlighetens skull, abborren. Det skulle testas att köra Carolinarigg vilket tydligen skall vara framgångsrikt i grunda, växtrika sjöar. Riggen är mycket enkel och innebär att man trär på ett konformat sänke och en gummipärla på linan innan man knyter fast den i en ca 30 cm lång tafs. På tafsen fäster man sedan en liten offsetkrok och valfritt gummi, gärna maskimitationer. Dessa släpas och rycks sedan fram längs botten och abborren simmar bakom och suger i sig mumsbiten, är det tänkt.



Jag började på ett ställe där det faktiskt är lite djupare, nästan hela två meter! På denna plats var det fram tills idag nappgaranti. Stendött bland borrarna. Min första tanke var förstås att det berodde på att jag inte alls behärskade den, för mig, nya fisketekniken. Detta stämmer förvisso men när jag bytte till klassisk jiggning med relax så lös abborrarna fortfarande med sin frånvaro.

Det fick bli att plocka upp gäddspöet istället och driva av några härliga vassträckor i den ganska friska vinden. Det var igenmulet och förutsättningarna kändes goda. Det provades Mcrubber, Relax 6", mindre tailbeten och Mctail. Mcrubbern lyckades först få två mindre fiskar att försiktigt småtugga på paddeln och något senare blev det ett kort sniprace på Relax 6".


Mer spännande än så blev det inte. Jag vet inte om trögheten berodde på att vinden vänt från sydlig till nordlig under morgonen eller på det låga lufttrycket? Eller så kanske det berodde på att jag fiskade dåligt, helt enkelt. Vem vet?

Skitfiske på er, så länge!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar