Återträff på Mälaren (alt. att bli besegrad av ett vatten)

Efter en extremt lång arbetsvecka blev det äntligen fredag eftermiddag. Snabbt hem med hundar och barn, instuvning av färdigpackad utrustning för att sedan kasta mig iväg de ca 8 milen till föräldrarnas sommarstuga utanför Sigtuna. Där mötte barndomskamraten, och tillika fiskebrodern, Freddan upp för en helg i gäddans tecken. Eftermiddag/kväll på fredagen, heldag på lördagen samt ett morgon/förmiddagspass på söndagen löd planen.

Dag 1

Väl nere i båten, inpackade och klara, öppnade sig himlen i ett tio minuter långt ösregn. Det hindrade knappast de två övertaggade gäddfiskarna som styrde ut i en röd Buster L. Första anhalt för eftermiddagen blev en närbelägen liten ö med ett par grynnor utanför. 

Detta ställe håller alltid betesfisk och har levererat bra gäddfiske genom åren. Vi ankrade upp och jag drog på en ny, otestad shad på beteslåset.

Ruskigt snygga gummin "Eclipse", gjutna av
unga och duktiga Erik aka Soft Bait Sweden 
Den mellersta fick inleda fiskehelgen.

Regnet öste forfarande ned när jag lade det allra första kastet över ett grundflak med en bädd av växter. Efter ett par vevtag högg det något så djävulskt. Mothugget satt men fisken svarade med två tunga huvudskakningar varpå jag såg jiggen flyga upp i luften och landa en meter bort. Virveln som den tursamma gäddan lämnade efter sig är nog det värsta jag sett. Snopen och lite chockad över inledningen fortsatte jag att fiska av grynnan på lätt adrenalindarriga knän. Det dröjde inte så länge förrän en betydligt mindre fisk (ca 1,5 kg) högg på samma Eclipse. Den blev dessvärre lite sargad efter den första, stora gäddan så den fick vila innan omplåstring. Istället föll valet på min nya SyndromTail som tillverkades i veckan. Efter ett par kast satt en till liten gädda i liknande storlek.

Vi fortsatte att fiska av grynnan och några andra stopp men mer hände inte under den inledande kvällen. 

Freddan nöter grynna

Det blev ganska tidigt i säng på fredagen inför långköraren dagen efter.  

Dag 2

Vi vaknade i ottan och möttes av en morgon inbäddad i dimma. En stadig vind fick löven att dansa på träden och det var med stora förhoppningar vi snabbt fixade matsäck och skyndade ned till båten.

På väg till första stoppet.

Lördagens fiske startade 06.30 vid ett sund med långa vassträckor på var sida. Det gav ingen utdelning så en knapp timme senare begav vi oss till en, för oss ofiskad, liten ö med grynnor. Där låg redan en gäddracer med tre fiskare men vi tog position på andra sidan ön för att inte störa deras eventuella drift. Jag fiskade med samma Eclipse i firetiger som dagen innan (efter att ha fått lite lagning) och den levererade en kilossnipa som stod upptryckt mot ön.

Inte långt därefter knep också Freddan en snipa på Wolf-Tail.

När ön med tillhörande grynnor var avfiskad bar det av till en stor, grund vik i närheten. Klockan var vid det laget runt 08.00 och den lilla halvhjärtade kontakt Freddan fick strax därefter skulle visa sig vara dagens sista. Sista!!! På ytterligare 11 timmars fiske!!! 

Sedan jag återupptog gäddfisket för 1,5 år sedan har jag haft en handfull med frustrerande och självförtroendesänkande bompass. Detta händer alla då och då och är aldrig roligt. Men denna lördag tog priset trots att det ju faktiskt inte var ett bompass. Trots att vädret var näst intill perfekt för gäddfiske fick vi alltså inte så mycket som ett pet på resterande elva timmar. Vi provade precis allt. Förutom fluga och jerk, vill säga, som inte ingår i repertoaren. Grunt, djupt, snabbt, sakta, stort, litet, skrikigt, dovt, sten och vass. Inget fungerade! 

Frustrerade och med en stor känsla av tomhet kastade vi in handduken vid sju-tiden på kvällen för att återvända till stugan och slicka såren. I brist på gäddbilder bjuder jag på några rastfoton istället. 

Efter korvlunch...

...och efter x antal timmars nötande utan hugg.

Det blev en konfunderad lördagskväll där vi frågade oss själva vad vi gjort för fel. Tyvärr fanns inget givet svar, hur mycket vi än vred och vände på det hela. Vi lyckades att tillfälligt glömma nederlaget över en fantastisk middag med lammkotletter som Freddan haft med sig (från egna djur). 

Dag 3

Det var med viss motvillighet vi släntrade ur sängen i morse. Ska vi verkligen ge det en chans till? Det är klart att vi ska, blev svaret. Upp på hästen igen, bara!

Söndagen bjöd på en solig och vacker morgon

Med nya krafter styrde vi återigen till samma grynna där vi startat fiskehelgen i fredags. Nu jädrar skulle den fiskas av ordentligt, var tanken. 

Mcrubber i grön/guldglitter fick jobba i solskenet.

Men under det korta tvåtimmarspasset skulle det visa sig att lördagens fiske(o)lycka fortsatte på ett oförändrat sätt. Det gick bara inte. Vi lyckades aldrig att lista ut vad som gällde, att knäcka koden, denna gång. Surt! Som tur var kunde vi åtminstone glädjas av att få umgås, vilket bara sker tre till fyra gånger per år. Men det var just också den enda behållningen av denna helg som man, i fiskesammanhang, nu helst bara vill glömma. Nåväl; på´t igen, bara!

Skitfiske på er, så länge!