Väl ute igår vid halv nio-tiden visade sig gäddorna vara relativt aktiva i värmen. Jag fick en kilosfisk i allra första kastet på en Mcrubber i grön/guld. Under följande 1,5 timme hade jag en handfull pet och ett litet gäng följare. Johan fick inte riktigt till det och hade inga kontakter. Märkligt nog ville inte heller abborrarna hugga på hans spinnare och jiggar.
Vid halv elva var det dags att runda av då mörkret började att lägga sig över hav och land. Vi hade förvisso kunnat hålla på lite längre då månen stod full på himlen och speglade sig i den stilla vattenytan. Ett sista stopp, bestämde vi. En liten vassvik med en kanal som anslöt till ytterligare en vik. Vi lade oss en bit ifrån kanalinloppet och skulle fiska av ett vassparti i närheten av en grynna. Vattnet här inne var, till skillnad från skärgården runt omkring, väldigt grumligt, nästan mjölkigt. Jag bytte till rödlysande Mctail med rasselkulor i. I första kastet smackade det på ordentligt, strax innan betet kom till båten. En lång kropp gjorde sig synlig innan den försvann i den första av flera rusningar. Det var en stark och vild sommardam på metern och ca 7 kilo och därmed min största skärgårdsgädda någonsin.
Morgonfisket blev inte alls lika spännande. Solen lös starkt och vinden var svag. På tre timmar hittade vi en enda gädda som ville simma efter och smånafsa på min shad innan den rynkade på näsan och vände tillbaka in i vassen. Roligare än så blev det inte, bortsett från att jag ju fick umgås med en god vän i ett strålande vackert morgonväder.
 |
I nästa vecka blir det mer skärgård och förhoppningsvis ett par gäddor till.
Skitfiske på er, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar