Insnöad på gädda

I veckan som nu gått har jag återigen besökt Öregrunds yttre skärgård med motorbåten, den som man kan bo på men inte fiska ifrån. Denna gång var det jag, min son, sonens kompis och hans pappa. Trevlig tur med växlande väder och dessvärre riktigt dåligt fiske.

Första kvällen körde jag knappa två timmar vid en djupvass och ett par grynnor som låg i god vind. Allt verkade lovande men inte ett pet. Dagen efter var det lite mulet och jag provade istället abborrfiske mitt på dagen. De var helt ovilliga i skärgårdens yttersta rand. De ville inte ens smaka på den kanske coolaste swimwhizz som någonsin tillverkats.

Andra kvällen blev det ytterligare abborrförsök men utan framgång. Jag är helt värdelös på detta fiske nuförtiden, eller åtminstone mitt tålamod gällande detsamma.

I helgen blir det kanske Östhammars skärgård igen för ett kvällspass efter gädda. Om inte det så börjar mitt hemmavatten att locka och dra i mig igen. Trots alla näckrosor och det mycket grunda och varma vattnet. Gäddorna äter ju lik förbannat och jag saknar min lilla pärla till sjö.

Om det nu inte räckte med dessa vatten blir det också ganska mycket Mälarfiske de närmaste veckorna. Besök i föräldrarnas sommarstuga med tillhörande Buster L bjuder garanterat på ett par schyssta kvällspass efter gädda och måhända även någon gös. Jag får kanske chansen att damma av ett par gamla grundgående vobblers med massa rassel för de där ytjagande kvällsgösarna? Eller så är mitt tålamod efter denna rovfisk detsamma som efter abborren? Vem vet, men det är tveklöst så att när fiskeutrustningen i handen inte är ämnad för gädda så är mitt självförtroende som bortblåst. Jag vet inte om jag gör rätt eller fel, på rätt plats eller inte. Då ledsnar jag snabbt och återgår till det jag kan lite bättre; gäddan. Lite tråkigt att jag verkar vara oförmögen att ge mig ut på okänt vatten och därmed lära mig nytt men man ska ju tycka att det verkar kul också, det är en förutsättning för att nöta på.

Skitfiske på er, så länge!