1. Research - kolla flygfoton av nya vatten innan fisket samt försök att få tag på information från personer som redan kan sjön t. ex de som har hand om eventuell försäljning av fiskekort. Många är säkert motvilliga att berätta var favoritgrynnan eller bästa lekviken ligger men ibland har man tur.
Vid rejäl inzoomning kan både grynnor och branter lokaliseras. |
2. Välj fiskeplatser efter årstid. Innan leken hittas oftast fisken i grunda, södervända vikar där vattnet värms upp som fortast. De största gäddorna står kvar på branter intill lekvikarna och går in och leker sist. Direkt efter leken står gäddorna gärna kvar och inväntar vitfisk och abborre som även de ska leka.
Perfekt lekvik, södervänd med närliggande våtområden |
På hösten, när vattnet åter kyls ned, tar sig betesfisken in på grundare vatten och gäddan följer efter. Vindriktningen är fortsatt viktig att notera under höstfisket.
Vinterfisket utelämnar jag då mina kunskaper om detta är klart begränsade.
3. Undvik solsken och stiltje. Tidig vår och sen höst kan solsken vara bra för gäddfisket då ytvattnet tillfälligt värms upp. Övrig tid är solen mest en klar nackdel, främst i väldigt klara eller grunda vatten. Gäddan skyggar i det starka ljuset och blir lättare upptäckt under jakt.
Brist på vind är den största boven och får oftast gäddan att tjura bland växtligheten. Tidig morgon eller sen kväll på sommaren kan bra fiske upplevas trots stiltje men annars är det mest problematiskt. Vid djupt pelagiskt spinnfiske har sol och vind mindre betydelse.
Tidig oktober och ett annars ofördelaktigt gäddväder. Men under denna tur var fisket fantastiskt. Undantaget som bekräftar regeln kanske... |
4. Val av beten och teknik. Det här skulle kunna bli en väldigt stor punkt då det finns en uppsjö av bägge två men oavsett teknik har jag hittat några gemensamma nämnare. Att byta storlek, rörelsemönster eller hastighet på betena ger oftast större chans att knäcka koden vid trögt fiske än att bara byta färg på samma typ av bete. Ibland är förstås också ett rent färgbyte melodin men inte lika ofta. Att gå ned i storlek på bete kan vara det avgörande på tjuriga gäddor. En munsbit med ettrig gång triggar ofta till reaktionshugg. Trots alla tappra försök vägrar ju gäddorna att hugga ibland och bompasset är ett faktum. Detta händer alla och det gäller att inte misströsta utan fortsätta att nöta. Detta leder oss in på den sista och viktigaste punkten.
5. Lägg tid på fisket och tro på det du gör. Förmågan att lära av sitt fiske, sitt vatten och sina egna misstag räcker långt. En erfarenhet skapas vilket i sin tur bygger självförtroende vilket i sin tur får dig att prova nya tillvägagångssätt vilket i slutändan ger mer erfarenhet. En härlig gäddcirkel har skapats och tids nog leder det till fler och större fiskar. Träning ger färdighet, som det brukar heta.
Lycka till och ha nu ett riktigt skitfiske, så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar