Luften är fri

Likt ett barn som inte kan låta bli att stoppa fingrarna i kakburken kan jag inte låta bli ån efter jobbet. Dess dragningskraft äger en styrka som med lätthet bryter ned mitt svaga sinne. Som en blank orm slingrar hon sig genom åkerlandskapet, reflekterar vårsolens trevande strålar i sin yta. Ett syndrom som närmar sig med bilen kan knappt vänta på att få mata henne med gummi.

TN-Lures gummi för att vara exakt, SlimJim shad. Vid låga hastigheter i lätt strömmande vatten har jag nog inget i lådorna som klår den.
Vid detta korta pass valde jag nya marker. Delar av ån som ännu inte fiskats, åtminstone inte av mig.

Samvetet börjar nämligen göra sig påmint och säger mig att inte bråka med gäddorna på samma ställen i ån. Nog för att det inte alls är samma fiskar som hugger från dag till dag men det känns ändå lite som jag axlat rollen som den efterhängsna mobbaren. Den där killen som fäller krokben och viftar med händerna framför ögonen på folk med de upprepade orden; luften är fri, luften är fri.

Nåväl, det blev i vilket fall nya platser och även på dessa var gäddorna huggvilliga. Våldsamma hugg trots vattnets påtagliga kyla. Det blev fyra gäddor som krokades av på en knapp timme, samtliga små tjockisar som väl vägde mellan 1,5 - 4 kilo, ungefär.

Kommande helg verkar det som om jag får sällskap i båten. En kille som svarade på "kontaktannonsen" på fiskesnack ville köra ett pass. Välkommet och trevligt om nu vädret tillåter.

Skitfiske på er, så länge!