Fiskeabstinens

De senaste dagarna har (nästan) all is försvunnit på sjön. Jag åker förbi den nordöstra stranden varje dag till och från jobbet, ser ut över vattnet och kan bara inte vänta till nästa pass. Man känner sig som ett barn dagarna innan julafton. Sjukt jobbig och tålamodsbefriad känsla.

De senaste veckorna har jag fiskat från min lilla gummibåt.

Å-limo

Den är trevlig men resan nedför ån är bökig och tidskrävande. Tid man hellre lägger på ett längre fiskepass. Nu hägrar förstås sjösättning av den större plastbåten som en äldre herre vid sjön är så vänlig att låna ut till mig. Dessvärre ligger den vid en liten, skyddad vik där isen biter sig fast in i det sista. Då jag ska ut nu på söndag hoppas jag innerligt att viken är isfri så jag får tillgång till bättre vatten än den nordligaste delen av sjön. Det är paradis för smågäddor där uppe men nu är det dags för madammer.

För övrigt så har jag fått en date eller två. Ni kanske minns att jag skrev om mitt ensamfiske och att jag kanske skulle annonsera på fiskesnack? Jag gjorde slag i saken, svalde lite manlig stolthet och annonserade efter en fiskekompis. Två likasinnade pikebums har hört av sig. Kul! Ska bli både spännande och intressant. Rapporter från de turerna kommer väl i slutet på mars eller i början på april. Om det nu inte har blivit vinter igen tills dess, förstås.

På söndag ska jag ha ett riktigt skitfiske och jag önskar er detsamma!