En syn på sportfiskets moral och etik

Sportfiske är en hobby. Likt många andra fritidssysselsättningar kan fisket lätt utvecklas till något som närmare kan kallas livsstil. När ens "livsstil" ifrågasätts går man per automatik in i försvarsställning.

Jag skriver detta med anledning av Nette Enströms artiklar i Friatidningen och den svallvåg av känslor som de skapat. Tycka vad man vill om hennes artiklar men man bör inse att hon är ideologiskt driven. En förståelse för oss sportfiskare uteblir och det är då lätt att skriva med hjärtat trots att belägg kanske saknas. Tråkigt är att Nette Enström valde att gå till personangrepp mot Cecilia Grönberg, även kallad "gösdrottningen". Lika tråkigt är att sportfiskare i efterhand valde att göra detsamma mot Nette och dessutom komma med hot. Vansinnigt klantigt och oförsvarbart! En liten klick som svartmålar en stor skara. Länkar till Nettes artiklar finns längst ned i texten.

Sportfiske är ett spel i naturen. Gambling möter friluftsliv. Men det är också en kamp. Kampen mellan djur och människa. Den har funnits där i alla tider och är djupt förankrad i oss, genetiskt. Skillnaden är förstås att förr behövde man maten och idag är sportfisket avkoppling (därav tillägget "sport") precis som jakten och det är detta som förbryllar motståndarna.

En annan likhet med jakten är dock att fiskevård likt jaktvård gynnar naturen. Ett exempel av många är "gäddfabrikerna" längs östersjökusten. Dessa innebär att organisationer, drivna av sportfiskare, tillverkar lekplatser för gäddan då många naturliga försvunnit på grund av exploatering (åkermark och bebyggelse). Fler gäddor får se dagens ljus i skärgården och det innebär inte enbart fler fiskar i händerna på sportfiskare. Det innebär också mer mat till andra fiskarter, till sjöfåglar och även sälar. Alltså gynnar det vår hobby men också omkringlevande djurliv.

Åter till etiken som är av komplicerat slag. Nu talar jag enbart för mig själv och inte för sportfiskare som grupp. Jag fiskar obekymrat för att jag älskar att göra det. Men ibland brottas jag med det faktum att det faktiskt är djurplågeri om även av ett milt slag. Skadan som sker må vara minimal och fisken återhämtar sig snabbt och kan leva ett långt liv osv, men den har ändå lurats att äta ett matliknande föremål försett med sylvassa krokar. Krokar vars syfte är att fastna i fiskens mun varpå den vevas in, mäts, vägs, fotas och återlämnas till vattnet. Det avgörande i sportfiskarens moraliska dilemma är dock att plågeriet inte är det som styr, inte det som gör fisket kul, tvärtom. Det är kampen, kamratskapen, naturen som styr. Att fisken blir milt plågad är en negativ konsekvens. En, för oss, försumbar konsekvens då den genetiskt nedärvda drivkraften är så mycket starkare.

Men till Nette Enström och andra sportfiskemotståndare; tro aldrig att vi inte bryr oss om fisken eller vill reducera dess lidande till minimum. Det är bara att se på sportfiskare som, mot bättre vetande, håller upp en gädda hängandes i våg, eller ännu värre huggkrok, framför kameran och visar fotot på sociala medier. De blir fullkomligt överösta med negativa och ifrågasättande kommentarer, från andra sportfiskare! Vi bryr oss och vill vårda samtidigt som vi vill fånga. Bättre än så kan jag inte förklara sportfisket.


Länkar till Nettes artiklar

http://www.fria.nu/artikel/94228
http://www.fria.nu/artikel/94022http://www.fria.nu/artikel/113233