En grund djupdykning om sportfiske

Vad är egentligen tjusningen med sportfiske? Är det kamratgemenskap i båten? Eller kanske naturupplevelse? Kan det vara avkoppling? Att varva ned, slippa stress och rensa tankar? Eller handlar det om spänning och adrenalin?

Frågar man olika sportfiskare får man givetvis olika svar. Men de flesta skulle nog instämma att man med lätthet kan svara ja på samtliga frågor ovan. Frågan som intresserar mig är vad som drar mest. Vilket begär som får en att trotsa storm och isande vindar. Vilket begär som varje gång man valt fisket framför barnen eller arbeten på huset, skänker en dåligt samvete. Ni vet, när man nästan skäms över att berätta för sin partner att ett nytt pass är inbokat även nästa helg.
Jag tänker inte gissa vilka svar ni har men jag tänker berätta mitt;

Ett stenhårt gäddhugg!

För mig handlar det till största del om adrenalinpåslaget vid ett kraftigt gäddhugg. Hur du först med list, kunskap och erfarenhet lurar fisken med ditt bete. Och sedan, hur den grova predatorn attackerar med blint mord i sinne. Den påföljande kampen är förstås inte heller att förglömma. Men själva hugget står i en klass för sig.

För utomstående, alltså icke-fiskare, ter sig ju detta beteende ytterst märkligt, på gränsen till galet. Hur en människa kan ta tid från sin familj, pengar från husrenoveringar samt trotsa snöstormar. Allt för att få känna en gädda hugga på något som mest liknar en neonfärgad dildo med svans och krokar.

Här skulle nu kunna följa en lång djupdykning i människans natur för att förklara detta beteende. En psykologisk beskrivning om den genetiskt nedärvda jakten i vårat blod. Om hur kampen mellan människa och djur triggar igång gamla impulser, ännu inte insomnade trots dagens moderna samhälle, osv. Det skulle säkert kunna bli en hel doktorsavhandling och just därför tänker jag låta bli.

Det är kul, helt enkelt. Det får räcka så.