Isens antågande

Norduppland, slutet på november. Hösten har varit mild än så länge men detta varsamma väder är nu på väg att vända. I min nyupptäckta sjö frös det grunda vattnet fort när det vankades minusgrader. Därför var jag igår ute och rekade vid den lilla å som utgör sjöns inlopp. Det lätt strömmande vattnet är endast fruset i kanterna och det såg riktigt bra ut.

Mitt i bild har en jagande gädda lämnat några ringar på ytan efter sig. Sannolikt samma
gädda som högg på första kastet dagen efter.   

Med lite tur har jag två veckor på mig innan isen ligger här också. Så idag (lördag) tog jag mitt svartzonkerspö och mina gummibeten under armen och provade ån för första gången. Betesvalet föll på en blå/vit Lucy från esoxgear. Den är snäppet mindre än mina övriga gummibeten och skulle nog därför passa fint i det mindre vattnet. Jag valde att börja på ett något bredare ställe där en liten bäck ansluter sig till ån. Samma ställe som på bilden ovan. På första kastet small det till ganska duktigt i spöt.

Hon kämpade fint och simmade efter avkrokning glatt vidare. Jag bytte direkt plats och fick en snipa mellan ett och två kilo, några minuter efter den på 4+. Så fortsatte det under en knapp timme. Totalt fyra snipor och den första lite större. Ett trevligt substitut nu när båten ligger på land.
Det stundande problemet är dock stort. Min hunger att utveckla det återupptäckta gäddfisket är tillsynes omättligt. Om jag får abstinens efter en vecka utan spinnfiske, hur ska jag då klara nästan fem månader!?