Sidor

tisdag 19 november 2013

Bästa turen 2013 - PB 116 cm


Söndag den 6:e oktober. Natten hade varit klar och ganska kall. Tidigt på morgonen letade sig solen upp och värmde snabbt upp vattnet. Dimslöjor svävade över ytan när kyla mötte värme. Sjön låg fullständigt spegelblank och höstens prakt färgade vattnet. Vackert som på ett vykort.

Bilden överst på denna blogg är tagen på just den morgonen. Jag var själv i båten för en 4-5 timmars tur på jakt efter 10+ gäddan. Vädret talade inte för framgång men det gjorde inget. Det var för rofyllt och vackert för att ha betydelse. Det skulle ändå visa sig att denna morgon levererade bättre fiske än jag haft på något av de tidigare passen under året med mulet och blåst. Undantaget bekräftar regeln, som det brukar heta.

Strax efter sju började jag att fiska av vasskanter och uddar. Det var otroligt mycket liv på betesfisken i ytan. Uttrycket att det kokar av fisk fick ny innebörd denna morgon. Gäddor och stora abborrar var som galna i jakten på de stora betesstimmen. Jag hade startat morgonen med shallow-riggad söderjigg, ganska sakta fiskad i det relativt kalla vattnet. Efter enbart pet på gummit, trots den stora mat-timmen, insåg jag att det var fel taktik. Snabbt byte till mindre hemgjort tailbete med svartzonkers bigtail i pearl/vit. En något snabbare och ryckigare hemtagning också. Det small direkt.

Ett stenhårt hugg, ett par tunga sug i spöt och kraftig sidorusning in bland några näckrosor som ännu inte vissnat helt efter sommaren. Det kändes tungt, riktigt tungt. Ett tag trodde jag nästan att linan fastnat bland växterna men fisken stod bara på tvären och tjurade för att snart göra ännu en rusning. Pulsen hade vid det här laget tagit över all uppfattning av tid och rum. Fullt fokus låg på fisken och på den återkommande tanken; inte lossna, inte lossna…

Efter ett par minuter kom gäddan till båten. Ohhhh, jävlar! Hon är lång, hann jag tänka innan fisken åter försvann i en sista rusning. Väl inne vid båten såg jag krokningen. En enda krok, fäst i en tunn skinnflik längst ut i mungipan. Med ett rekordsnabbt gälgrepp var hon landad och kroken släppte i samma sekund som fisken lämnade vattnet. På darrande ben lades gäddan ned i vågpåsen. Hoppas, hoppas, tänkte jag men vågen visade på fel sida om 10.

9,25 kilo vilket dock inte är långt ifrån mitt gamla vikt-PB på 9,6. Däremot tror jag att det var mitt längd-PB. 116 cm lång och ganska smal. Gäddan på 9,6 mättes aldrig men efter att ha jämfört bilder ser den kortare och tjockare ut än denna. Nåväl, det spelar ingen större roll. Min glädje var stor och jag var tvungen att dokumentera det hela i min ensamhet. Mobilen ställdes mot fören av båten och jag spelade in ett litet filmklipp.




Efter snabb release simmade hon kvickt vidare. Det hemgjorda betet blev rätt sargat av hennes omilda behandling och jag bytte till svartzonkers Mcmy, "fegisen". Efter ca tjugo minuter slog det på igen och en fin 5+ kunde landas.

5+ på Mcmy. Det framgår tydligt hur grund min lilla sjö är på de flesta ställen.
Efter höstregnen har dock vattenståndet blivit något bättre.


På denna väg fortsatte förmiddagen trots att storleken minskade efter hand. Sammanlagt sju gäddor, där den minsta vägde 2+. Lycklig ända in i märgen avslutade jag motvilligt det fiskepass som, än så länge, är det klart bästa under året. Nu ligger dessvärre isen snart så det blir en lång väntan i mörkret. En lång väntan på att få toppa 2013 års bästa spinnfisketur.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar